In Memoriam – Peter Nilsson


Det är med stor sorg vi mottagit beskedet att förre HLK-medlemmen och
klubbkassören Peter Nilsson har avlidit, 56 år, efter olyckshändelse under träningspass på rullskidor.
Peter var en ur-HLKare i ordets rätta bemärkelse då han var en av ”stamfäderna”
som var med och grundade klubben. Det var faktiskt Peter som den 8 december
1992 tillsammans med Martin L-F satt på Ångfärjestationen och genomförde
klubbens första styrelsemöte där HLK-92 formellt grundades. Han blev i samband
med detta även klubbens första kassör, vilket var en självklarhet då han var bra på
både ordning & reda och pengar. Peter hade även öga för att få in stålar och var den
som såg till att vi började sälja bingolotter, 99-kort och annat under några år vilket
under en lång tid var en trygg bas i klubbkassan.
Peter var dessutom en väldigt bra löpare. Bland annat så innehar han fortfarande
klubbrekordet på milen satt i Springtime 1996 där tiden 35,11 bär respekt med sig.
Han var snabb i grunden och därför passade de kortare sträckorna honom lite bättre,
men han utvecklades även på längre lopp hela vägen upp till maraton.
Som person var Peter glad och trevlig, alltid på hugget och företagsam. Bestämde
han sig för att göra något så blev det gjort. Lojal var han också. Minns ett
styrelsemöte som hölls hemma hos Peter … men han själv var inte på plats.
Oplanerat jobb kallade på uppmärksamheten ”men håll ni mötet hos mig ändå” sa
han. Således lojal mot såväl arbetsgivare som HLK. Snyggt!

När Peter flyttade från Helsingborg valde han att lämna HLK:s styrelse i samband
med årsmötet 2001. Han fortsatte dock som medlem på distans ytterligare några år.
Sedan blev det mer skidåkning på längden och ett stort antal genomförda Vasalopp.
Det var en tung dag när beskedet om Peters bortgång kom. En människa i sin bästa
ålder ska inte behöva ryckas bort på det sättet. Tankarna går förstås till Peters fru
Ulrika (också HLK-are en gång i tiden) och deras tre barn samt övriga familjen.

Vila i frid Peter … men känner vi dig rätt blir det nog några rundor där uppe bland
molnen.
// Jens Lindell-Frantz

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.