Micke:
BOOM!
Ett lopp som följde kusten österut med mycket varierande underlag.
Visste på förhand en hel del om loppet då bansträckningen var väl detaljerad på deras hemsida och Simon delade med sig av hans och Andreas (HBGM) reflektioner då han sprang loppet 2013.
Ett kustlopp blir ju ”ganska” påverkat av vindens riktning och givetvis ändrade vinden från rak medvind till rak motvind på morgonen på tävlingsdagen…….
Hade på förhand siktet inställt på sub90 men kände att motvinden kunde ställa till det rejält för mig.
Jag och Cooper kom överens att köra tillsammans till en början i 4:15min/km för att känna av läget med vind och underlag.
Starten gick och vi sprang dom första 2km på en golfbana (som hade spelstopp just då). Kändes ganska bra och vi växeldrog för att spara krafter i motvinden och när vi kom ut på grustigar/asfalt hade vi öppnat enligt plan. Efter ca 4km kände jag att jag hade en riktigt bra dag så jag ökade och tog sikte på gruppen framför oss. Banan fortsatte genom Trelleborg City. Jag fick aldrig kontakt med gruppen framför men la inte så stor vikt vid det just där och då, då vinden inte påverkade oss när vi sprang bland de höga husen.
Öppnade första milen på 40:30, kände mig fräsch och tänkte för mig själv att detta kommer gå riktigt snabbt.
’
Hade fortfarande ett avstånd till gruppen på ca 30meter när vi närmade oss kusten igen och det började bli kämpigt att springa ensam mot vinden. Bestämde mig omgående för att öka för att komma ifatt gruppen och därmed kunna få hjälp att ta skydd. Väl framme kändes det beslutet som det bästa jag någonsin gjort. Tittade på klockan och hade ett totalt snittempo på 4:02!
Då, efter 11km började något som blev en rejäl påfrestning! Strandstigar och åter strandstigar. Vissa nertrampade och vissa med tung lös sand. Jag och gruppen tappade rejält med fart (låg på ca 4:20 i snitt här) och benen fick jobba rejält för att inte tappa mer. Publiken hejade vilt och jag hörde speciellt en äldre herre som skrek till alla som passerade vilken placering man var på. Jag hade då placering nr 17 och blev förvånad och sjukt taggad på samma gång. Nu jävlar! Ja är ju för fan i toppskiktet av alla löpare som är här.
Kände mig dessutom riktigt stark efter att ha vilat/tagit rygg ett par kilometer och bestämde mig för att göra en insats och upp och dra gruppen.
Vid passering 14 km så blev det tyst bakom mig. Gruppen orkade inte och jag fick ytterligare en kick och tog sikte på nästa grupp som i detta fall var en man som låg ca 100 m framför. Såg ryggen på honom mellan sanddynorna fram till 17 km. Då vek banan äntligen in mellan husen i en liten by och underlaget blev grus igen.
Nu hade min totala snittid gått upp till 4:09 efter 6 km tuffa sandstigar!
Efter att ha passerat mannen vid 18 km blev underlaget äntligen asfalt igen! Kom på mig själv att springa och småle flera gånger då jag visste att jag äntligen skulle klara sub90. Ett mål som jag haft i siktet under en lång tid.
Jag kände att jag flög fram trots rejäl motvind men helt plötsligt hade två män från tidigare gruppen från sandstigarna sprungit ikapp mig. Med en gång blev jag förbannad men förstod direkt att dom varit smarta nog att ta hjälp av varandra precis som jag och Cooper gjorde i början av loppet. När dom kom upp jämsides sögs jag in i deras tempo och vi höll ihop till Smygehuk där målet hägrade. Blev en tremannaspurt där jag blev tvåa och sprang in på 10:e plats totalt! Tid på min klocka var 1:26:19.
Galet nöjd och vet att jag kan kapa en hel del till på en lättare halvmara och med en vind som blåser på rätt håll.
Jag, Andreas, Lotta (från HSOK) med son sprang detta galna minitrail-lopp i underbara vyer vid Trelleborg. Och vi var alla överens om att gärna göra det igen.
Andreas:
Jag och Micke A bestämde oss för att satsa på att hålla 4:15 tempo och ta det därifrån.
Turades om att vara vindbrytare första 5-6 sen när Micke tog ut stegen och sänkte tempot neråt 3.55-4.00 så valde jag att släppa för att inte gå på det för hårt. Men det var tur att vi gick på det så pass hårt i början för att ”samla tid” för vad som komma skulle, vi visste att det underlaget skulle komma att bli sandstig och en hel del av det, och visst var det det, med betoning på sand.
Ca km 11-17/18 fick man sätta på krigaransiktet rejält i motvinden och sanden.
Befriande och fantastisk känsla att gå i mål, riktigt skönt att vara 100% nöjd.
Detta var blott min andra halvmara sen jag sprang sthlm halvmara 2013 på mitt första år som ”löpare”, då 1.44 på en ganska flack asfalterad bana, idag 1:34 på en riktigt tuff bana i motvind, 41 av 675 som gick i mål.
Kan konstatera att det tagit sig något sen dess.
En minst sagt lyckad bil ner, Lotta kom på tredje plats, Micke 10a på en sjuk tid sett till vind och underlag! Lottas son Joakim 36a och jag 41a, så det var ett glatt gäng med solbrända högersidor hem!
