Med två maror redan i år skulle jag nu försöka ta mig an det här loppet som jag fick ställa in förra året p g a skada. Helt ärligt hade jag behövt ställa in det i år med för i slutet av maj så sträckte jag höger baksida för att uppvärmningen ställdes in innan vi skulle köra supertusingar på Heden. Hur korkad få man vara, jag skulle ju naturligtvis ha värmt upp själv. Kvalitetsträningen den sista månaden har således blivit lidande. Ja distansträningen har också blivit lidande. Kort sagt, jag var helt enkelt förbaskat dåligt förberedd men man fick väl förlita sig på rutinen.
Simon och Tant G skulle följa med och vi skulle ta flyget upp på torsdagen. Det var vanlig arbetsdag och jag skulle åka från Eslöv och de andra från Helsingborg för att sammanstråla på Kastrup. Tyvärr fanns det en person som inte ville fira midsommar så det blev totalt tågkaos och alla tåg blev inställda mellan Lund och Malmö. Simon och Tant G fick ta taxi och köra inom Lund och plocka upp mig och sedan vidare över till Kastrup. Jobbig start men det fixade sig. Med byte i Oslo nådde vi Tromsö 21.45 och från flygplatsen var det både snabbare och billigare att ta lokalbuss dit vi skulle bo. Med på bussen var en hel dröse 15-åriga brudar som hade slutat skolan och var på väg till fest. Festen var redan i full gång och alla gjorde sitt yttersta för att låta mest. Alla lyckades. När de gick av var de tre stopp till vi skulle av vid vårt Airbnb-boende vid Strandveien, 2 km söder om själva centrum av Tromsö. En fantastiskt trevlig lägenhet, 3 nätter för 2200:- med alla bekvämligheter man kan tänkas behöva förutom jacuzzi.
Det här loppet skulle gå lördag kväll så för få ut något av vistelsen behövde vi bestämma aktiviteter för fredag och faktiskt lördagen också. En 5-timmars fjordkryssning lät spännande men det fanns bara 2 platser. Efter en himla massa palaver och tjafsande och en klocka som redan passerat midnatt men med strålande sol utanför bestämde vi (Simon och jag) att han åkte med en hike-tur i Tesla och vi andra tog kryssningen. Dock skulle detta bli på lördagen.
Fredagen blev det 23000 steg och en linbanetur med utsiktsvandring, uthämtning av nummerlapp, högtidlig invigning med äkta greker och grekisk eld, Polarmuseet och avslutning av dagen med valbiff på Emmas Drömkökken. En av Tromsös finaste restauranger och maten var fantastiskt fin men att ladda med valbiff före en mara var lite originellt men inte valfritt (he he). Fick försöka trycka i mig lite pasta under lördagen. Och så rödbetsjuice. Ger för visso inte ett evigt liv men kan i alla fall lura en gammal löpare att det skall ge bättre syresättning.
På tävlingsdagen blev det pastafjärilar till frukost och sedan gav vi oss ut till våra respektive utflykter. Klockan 9 gled Simon iväg i en svart Tesla Cross Country och vår båt skulle gå 10. På den båten var det nästan bara sådana som skulle springa på kvällen eller deras supportrar. 1600 spänn kostade den här turen per person och då ville man ju få ut så mycket som möjligt. Efter bara en halvtimme satt hela det brasilianska sällskapet och sov längst bak. Det kan man kalla kasta pengarna i sjön.
När vi gick av var vi mycket nöjda och med en god fisksoppa i magen ute på sjön behövde vi inte kasta oss över något matställe direkt då vi mötte upp med Simon.
Regnat hade det gjort när vi var ute på sjön och det fortsatte när vi var på väg hem. Vi gick ombord på en Hurtigruttbåt som låg vid kaj och den var öppen att besöka. Simon såg att det fanns ett jacuzzi på deck 6. Vi gick upp dit och där fanns inte en käft men däremot låg där en oanvänd handduk. Plötsligt låg vi båda i poolen i kalsingar och relaxade, något som jag förmodligen uppskattat mycket mycket mer 8 timmar senare men det var skönt även nu att blicka ut över fjorden från ett varmt jacuzzi.
Relax några timmar ”hemma” innan det var dags att bege sig upp till centrum och starten. Det regnade fortfarande men det började faktiskt att minska. Kanon även om tempen var kanske något låg, 7 grader. Lite dugg skadar ju inte, jag fick ju en kanontid i Hamburg så det skall ju inte ha någon negativ inverkan tänkte jag. Jag hade naturligtvis bara linne och fladderbyxor och det var det fler som hade även om många var väldigt påpälsade.
Pang, där gick starten och efter lite kryssande inne i stan skulle vi ut på Tromsöbron och då kom regnet igen. Farten de första 5 km låg runt 4,40 och kändes helt ok. På fastlandet ner mot vändpunkten vid 10 km började jag nu möta de som låg före mig. Först kom två mörka gaseller följt längre bak av en mera blek variant, dock med bra spänst i steget. Försökte räkna min placering men gav upp och började istället se om jag hade någon före mig i M60. Strax innan vändpunkten vid 10 km mötte jag en som såg japansk ut som var i min klass . Publikträngseln var inte överdrivet stor, mest glada barn i grupper om 4-5 som gav hurtfriska hejarop.
Nu var det på väg upp igen mot bron. Och jag var så övertygad om att vi skulle upp på den nästan direkt men istället drog banan förbi och långt ut i ingenmansland och med regnet nu ännu mer tilltagande. Stora pölar som man trampade i och som hjälpligt hann torka innan man var i nästa pöl igen. Midnight Sun? Nej det här var mer Midnight Ösregn marathon. Dock var det lika för alla så det var bara att plaska vidare. Över bron tillbaka till stan gick bra och halvan passerades på 1.41.17. Helt ok. 500 m senare stod min lilla klack under tak och hejade.
Nu fortsatte banan ner på ön sydspets och sedan upp till flygplatsen på västra sidan för att därefter vända tillbaka samma väg hem. Sydspissen passerades efter exakt 2 timmar och det kändes bra, eller bra och bra är väl lite synd att säga eftersom man var helt dyngsur och hade jag inte tejpat bröstvårtorna så hade jag färgat min löpväg röd. Och apropå tejpning så hade Simon kinesiotejpat min baksida mycket bra men nu började även det få ge sig för regnet. Ena remsan hängde nu som en vimpel från skinkan och fyllde troligen ingen större funktion. När jag nådde fram till 30 km så bromsade jag in lite för att ta en mugg dricka och en bananbit. Jag missade båda men i inbromsningen högg det till i baksidan rejält och det tog helt stopp. Jag var på väg att plocka upp telefonen och ringa supporterklubben att det här kommer att ta mycket lång tid om jag överhuvudtaget skulle kunna ta mig i mål.
Km-tiderna förändrades i ett slag från 5 min till närmare 5.45. Frustrerande med tanke på att jag inte var trött. För att strö ytterligare salt i såret började nu halvmaratonlöparna komma som hade startat två timmar senare. Och tätlöparna här håller ju rätt hygglig fart. Det var bara gilla lägget och lubba vidare i regnet. När det var 8 km kvar slet jag av mig ”vimpeln”. Nerförsbackarna blev otroligt plågsamma för baksidan och nu längtade man bara efter nästa km-skylt, som för ovanlighetens skull räknade nedåt. Bra då slipper jag de mentalt jobbiga 195 meterna på slutet. Jag vågade inte öka farten med risk för att hela baksidan skulle brista utan försökte hålla en fart där smärtnivån var hyfsat uthärdlig.
När det var 2 km kvar passerade jag vårt boende och då for den hemska tanken genom mitt huvud; ”hur fasiken skall jag orka gå tillbaka hit igen efter loppet?” Vid just de 195 m kvar av loppet stod Tant G och Simon och gav mig den sista energin att ta mig i mål. Aldrig har jag varit så omtöcknad och vimsig. Nu ville man ha något att äta men det enda som erbjöds var olika varianter av drycker. Det hade man fått tillräckligt av bara man tittat upp och öppnat munnen. Med värmefolien överdragen ledsagade Tant G och Simon mig till Kulturhuset där ombyteskläderna fanns. Bytte tröja och sedan vandrade vi mycket långsamt tillbaka hem mötandes löpare som fortfarande hade en bit kvar till mål.
En lång varm dusch och sedan pang i säng. Klockan var ju trots allt halv 2 på natten och man hade varit vaken sedan kl 7. Kanske inte så konstigt att man inte gör en kanontid då.
Men efter regn kommer solsken. Och det fick vi på vägen hem då vi tog först buss till Narvik och därefter tåg genom hela Sverige ner till Skåne. En annorlunda midsommar som man inte glömmer i första taget.
Tid: 3.36,58 Plats 169/1022. M60: 3/39
