Köpenhamn halvmarathon börjar bli en trevlig tradition för klubben och den här gången var vi 15 stycken som skulle stå på startlinjen. Ordförande hade lagt upp resplanen så det var bara för oss andra att följa den. 8.10 tog vi färjan till Helsingör och därefter tåg till Østerport. För en utomstående icke löpintresserad hade det varit en mardröm att följa med det här sällskapet. Det enda samtalsämnet som gällde var nämligen löpning och då med fokus på det kommande loppet.
Ankomsten till Østerport befriade övriga passagerare från att fortsatt slippa lyssna på det men faktum var att tåget i princip tömdes här då flertalet övriga också var löpare. På vägen till starten passerade vi förbi det stället där vi skulle äta efteråt, ett hamburgerhak som förra årets gäng uppenbarligen hade gillat. Sedan vandrade vi vidare och nådde Idrætshuset där man kunde duscha.
Gruppen började nu att krackelera. Överfyllda blåsor behövde tömmas och för vissa av oss verkar dessa vara så små att det mer är att betrakta som ett utbuktat rör. Och för sådana som oss får det inte vara långt till tömningsställe. Caroline och jag drog iväg med raska steg till området för väskinlämning men ett buskbesök för mig blev ändå nödvändigt.
I startfållan så stötte vi på Martin och Michael och fållan blev så småningom så överfull att det knappt gick att uppvärmningsjogga. Fick dock in några mycket korta koordinationer sedan gav jag upp och ställde mig längst fram i fållan. Caroline och de övriga såg jag inte och farthållarballongerna på 1,25 och 1,30 var bakom mig.
Om vi bortser från att det var lite blåsigt så var det i det närmaste idealiska förhållanden för löpning den här dagen. Ett mycket lätt duggregn föll när startskottet gick och 10 sekunder senare passerade jag startlinjen. Planen att följa 1,30-ballongerna de första 15 km sprack direkt eftersom de var bakom mig. Det blev till att försöka göra loppet själv, ja jo där var ju 23 000 till som sprang. En liten svacka vid 9 km men annars flöt det på bra och trots att man var rejält trött när mållinjen korsades så fanns där nog lite mer att hämta men mycket nöjd att klara under 1,30.
Ännu roligare var det att se att Caroline kom in strax efter med ett nytt tjusigt PB under 1,30. Magnus gjorde ett mycket jämnt och bra lopp och persade också på dryga 1,33. Toni var också nöjd med sina 1,37 men var rejält sliten. Michael hade en plan att gå för 1,38 vilket han gjorde med 19 sekunders marginal. Nöjdheten hos Philip, Calle och Martin var däremot inte lika stor. Philip och Martin öppnade för hårt medan både vi och Calle själv nog förväntat sig mer. Efter 1.40-strecket kommer nöjdheten tillbaka igen. Anders grämer sig kanske att han blir slagen med 2 sekunder av Johan J. Miriam öppnade lugnt och kunde öka mot slutet för att landa på låga 1,47. Jonny och Hans var mer oroliga för att benen inte skulle hålla och höll därför igen lite. Alla benen höll och de klarade 2 timmarsgränsen med mycket god marginal. Gabriella ville ha valuta för startavgiften och hade ingen brådska i mål men hon var lika glad efteråt ändå. Hasse B hade haft knäproblem och var osäker på om det gick att springa men starta skulle han. Det höll 16 km därefter blev det promenad. Fixade i alla fall under 2 timmar och fick samma medalj som alla oss andra.
Efter dusch blev det hamburgare och öl/läsk på Østerports Hamburgerrestaurang och nu fortsatte löparsnacket med varför det gick som det gick. Resan hem med tåget blev stillsammare och en del lyckades faktiskt sova. Sundets Pärla nåddes när Rådhusets klocka slog 6 och vi sammanfattar det här som en trevlig dag tillsammans.
Johan L
