Placering 4205/ 25537. Med reiseführer och klubbkompisen Leif Nilsson styrde vi kosan med Air Berlin via Düsseldorf (heltokigt) till Berlin. Totala restiden ner blev närmare 8 timmar. Vi tog oss till mässan vid gamla flygplatsen Tempelhof och längst in bland hangarerna fick man sin nummerlapp och chip. Sedan skulle man ta sig ut igen förbi alla dessa kläd och skonasare, honungsförsäljare och hundratals andra som försöker hitta någon koppling med sin produkt och löpning.
Trevligare var det däremot med pastapartyt på Svenska ambassaden dit närmare 500 svenskar var samlade och bjöds på en riktigt fin pastabuffé inne på gården. Nu var man fulltankad på glykogen och spiknykter sedan 3 veckor tillbaka plus att Berlins väder visade sig från sin bästa sida. Optimala förutsättningar således. Den gode Leif hade också med fingertoppskänsla valt ut ett hotell som låg på precis lagom stapplingsavstånd från målet (ja även starten för den delen).
Vaknade redan vid 5-tiden på söndagsmorgonen och sedan var det ju lögn att försöka somna om. Bingo var att vi lyckades äta frukost gratis på hotellet då de inte hade någon avprickning så tidigt.
Vid starten gick det rätt hyfsat att komma iväg och redan efter man passerat mattan kunde man köra sin egen fart. De första km gick lite väl snabbt och höger sko klämde lite så den fick jag justera vid 6 km. Dyrbara 20 s gick där och blev säkert omsprungen av 200 löpare under den tiden. Annars malde det på, fick ett litet motstånd strax innan 20 km men sedan lossnade det igen och vid 28 delade de ut gel. Tog 2 stycken, där jag sparade den ena till 32. Vi 36 fick jag skoskav vilket hämmade mig lite grann. Vid 38 insåg jag att under 3.30 skulle jag fixa vilket var målet. Ganska skön känsla att springa in på Unter den Linden med dryga km kvar och bra publiktryck även om ingen specifikt hejade på mig. Varför skulle dom göra det?
I mål fick man den obligatoriska bläckan och därefter uppsökte jag massagen. Behövde inte vänta särskilt länge och det är ju en fördel med att komma lite före den stora massan. Skoskavet visade sig vara ett hål på kompressionstrumpan (otroligt klantigt att inte kolla en sådan sak). Därefter var det dags att duscha och här märktes den tyska rutinen från koncentrationslägren. Männen och kvinnorna skildes åt och man gick in i stora avlånga tält. I det första utrymmet klädde man av sig och därefter gick man in i det innersta rummet där ett långt rör gick i taket med dysor jämnt utplacerade. Härinne trängdes ett 50-tal nakna karlar i väntan på den slutliga lösningen: att bli rentvättade från salt och svett. Väl ute från detta satte vi oss i gräset utanför och kopplade av med ett par Erdinger Alkoholfrei Bier. Så småningom skulle riktig öl slinka ner genom samma strupe tillsammans med en riktigt god biff på ett steakhouse.
Hemresan gick tack och lov direkt till Köpenhamn och när jag äntrade tröskeln hemma växlade dagen från söndag till måndag. Tyvärr missade man festen med att HIF hade säkrat SM-guldet men vad gör det när man varit på löparfest tillsammans med 40000 andra i Berlin och det är väl inte illa. Den här resan ordnade du bra Leif, trots Düsseldorfutflykten. Nu tar vi tag mot nya maror. Boston 2013, here we go. Men det får ju bli några uppvärmningsmaror under 2012 innan dess.
