Det finns olika sätt att komma med i New York City Marathon och ett är att delta i ett lotteri där chansen är minimal. Efter flera års nitlotter fick jag välja det dyra alternativet att köpa en startplats via en resebyrå, dubbelt så dyrt.
Väl framme i New York fredag kväll var det två saker som gäller, komma fram till hotellet och sedan äta en stor portion pasta. Sedan tidigt i säng för att på lördag morgon vara på mässan innan de öppnar för att hämta ut nummerlapp. Perfekt morgonpromenad där jag möter flertal löpare som är ute och joggar. Sedan tillbaka till hotellet för att följa med på en guidad busstur längs banan.
På kvällen hade Elisabeth köpt biljetter till en musikal, vilket inte var den bästa uppladdningen. Jag gick hem i pausen för att komma i säng i tid. Tyvärr blir det inte många timmars sömn då jag oroligt vänder och vrider mig sängen. Bussen ska avgå 05:45 till startplatsen. Försover jag mig så missar jag loppet.
Stiger upp 04:30 för en snabb dusch och sedan ner till frukosten ombytt och klar. Kommer ned till lobbyn 04:50 och det står säkert 200 löpare i kö som väntar på att få komma in i frukostmatsalen som öppnar om tio minuter. När dörrarna öppnas är det djungelns lag som gäller. Lyckas få tag på det mesta som frukostmatsalen erbjuder.
Väl inne i bussen börjar resan mot startplatsen på Staten Island. Passar på att försöka sova en stund då resan tar ca. 1 timme. Framme vid startplatsen blir det visitering, då man bl.a. inte får ha med sig knivar, skjutvapen och pyrotekniska föremål. Klarar mig igenom nålsögat och letar reda på mitt startområde. Det är en fin morgon, vindstilla, ca. 5-10 grader och solen börjar titta fram. Hittar en plats i solen och sitter där ca. 1,5 timme innan det är dags för att bege mig till starten.
Starten är på Verrazano-Narrows bridge som har två våningar och jag hamnar på undre plan. Pang 10:10 starten går och jag håller mig på brons vänstra sida för att titta in mot Frihetsgudinnan som syns långt borta. Första kilometern går på 6,19 min, shit detta är ingen bra start och ökar tempot. De första fem kilometerna springer vår grupp en egen slinga för att sedan komma in på själva huvudbanan. Då blir det trångt igen.
Första halvan går som planerat 1:56:53 och det är ett öronbedövande ljud från åskådare längs banan. Riktigt peppande men det gäller att inte tappa fokus.
På två platser var det riktigt tyst. Det första var stadsdelen Williamsburg i Brooklyn, där det bor ortodoxa judar. De var inte ett dugg intresserade av alla löpare som sprang genom stadsdelen. Den andra platsen var Queensboro bridge som förbinder Queens med Manhattan. När jag rullar av bron vid 25 km möts jag av ett öronbedövande ljud igen och får även syn på Elisabeth. Hon har stått i ca. 1,5 timme för att få en skymt av mig. Passar på att stanna och ge henne en puss och kram. Det är hon värd.
Inne på Manhattans 57:e gata och första aveny som vi följer upp till stadsdelen Bronx där vi springer ca. tre kilometer. Sedan över en bro till och in på Manhattans 138:e gata. Nu har klockan markerat att jag sprungit 34 km. och det kännas ont lite överallt i kroppen och energin börjar tryta. Vet att jag ska springa längs 5:e avenyn ner till 59 gatan. Räknar lätt i huvudet att det blir nästan 80 kvarter och ser i efterhand att det motsvarar riktigt tunga 7 km. Vid vätskekontrollen vid 38 km är jag tvungen att dopa mig med ett par muggar energidryck, det gjorde susen. Framför mig får jag sedan syn på en löpare som har en svensk flagga på ryggen och då tänker jag att honom ska jag komma ifatt vilket jag gör efter ett tag. Då är det ca. 1,5 km kvar till mål.
Resterande sträcka går på ren vilja och mållinjen passeras på 4:05:30. Plats 17 707 av 53 518 löpare som gick i mål.
När jag sedan promenerar hem till hotellet med små stapplande steg, tänker jag att denna kropp inte är gjord för att springa maraton, men min dröm har gått i uppfyllelse att få springa NYC Marathon.
/ Hans R
