Reste till Paris dagen innan med Tant G för att se PSG mot Reims. Innan dess var det besök på mässan som liksom alla sådana på den här sidan Atlanten är ganska tradiga. Man skall ha sin nummerlapp, that´s it som min parhäst Leif skulle ha uttryckt det. Sedan bar det av mot Parc de Princes för att se ett PSG utan Zlatan spela skiten ur Reims. Paniken började inställa sig när den hydrering som man så ordentligt påbörjat med redan i onsdags började övergå i dehydrering. Någon dricka fick man ju inte ta in på stadion så det kändes lite surt. Efter matchen gick vi lite väl länge innan vi hittade en metro direkt tillbaka till hotellet där vi i närheten hittade en mycket enkel italiensk restaurang där det blev pasta och mycket vatten. Ett visst lugn infann sig. Innan horisontalläge preparerades löputstyret och en halv liter Vitargo. Godnatt.
Gick upp 6 och åt en enkel frukost med yoghurt och hemmablandad müsli och juice. Vi hade valt ett helt perfekt hotell i alla fall när det gäller läget. 10 minuters promenad till start och mål vid Triumfbågen. När jag lämnade rummet tjugo i 8 hade inte Tant G fått filten ur örat. Hon lovade dock att stötta längs banan med den blågula Bostonjackan och en svensk flagga. Cirkulationsplatsen vid Triumfbågen är gigantisk och mynnar ut i 12 avenyer varav en är Champs Elysée där starten skulle gå. Gjorde några sista pinkningar innan jag vandrade ner mot min startfålla. Då märkte jag att inga andra hade någon ombytespåse i handen för inlämning. Jaha, den skulle ha lämnats in vid målområdet. Panik 2, det blev en ganska lång bit att gå dit med tanke på att krafterna behövdes till annat än att panikspringa 4 km för att lämna den. Tjugofem minuter senare var jag tillbaka till fållan och där trixade jag mig fram till den främre delen.
Någon typ av start inträffade 8.45. Vi i fållan applåderade men den stora massan rörde sig inte. Inte ens efter ett par minuter. Försökte ställa mig på tå för att se vad som hände där framme. Jo kanske sprangs det där framme men vi stod still. Först efter drygt 10 minuter började de slussa ut vår grupp (3.30) men det tog högersidan av avenyn först och jag var naturligtvis på den vänstra. När jag väl passerade startlinjen så gick det faktiskt att springa obehindrat även om det var trångt. Första km gick på 4.10 och nog för att jag hade en tyst dröm om att försöka nå 3.15 i sluttid så var det här lite väl fort. Jag slog av på takten. Det var en härlig känsla att springa hela raksträckan Champs Elysée ända ner till Louvren. Mycket publik och härligt väder, i alla fall så här dags. Strax efter 5 km [Bastille] stod Tant G. Jag såg henne men hon såg inte mig. Trist, men det skulle komma fler tillfällen.
Nu hade jag kommit in en rytm som tyvärr blev lite ryckig eftersom många kompissprang i bredd och bromsade upp så man fick göra lite smårusher då och då. Inte optimalt. Vid 10 km kom nästa tokighet. Vätskekontrollen med tillhörande tilltugg hade bananbitar och apelsinklyftor. Med skal. Och med tanke på att jag inte sprang jämsides med Kenenise Bekele så kan ni ju bara ana hur mycket bananskal det låg längs med banan när jag kom. Det blev snorhalt plus trängseln plus alla halvtomma Vitelleflaskor som kom flygande. Vid 15 km tog jag min första gel. Naturligtvis var det samma Bambipåhalisbana här. Nästa 5 km gick lite grann på tomgång så när 20 km-kontrollen kom så blev det lite kul igen. Här var det också mycket folk. Sedan kom ju Halvmarapassagen och kunde snabbt konstatera att jag låg en minut efter tidsschemat. Vid 23 km stod Tant G och en välbehövlig gel fick jag för senare bruk. Nu fortsatte banan längs med Seine och det svalkade lite. Sedan kom en häftig bit när man sprang inne i en biltunnel ca 1,5 km med spektakulärt ljud och ljusspel. När man kom ut från tunneln syntes Eifeltornet på vänster sida. Nu var det varmt att springa. Trots att mitt tidsschema hade spruckit så det skrek om det så sprang jag om fler än som sprang om mig och det var väl det som höll moralen uppe. Gelen kom väl till pass nu och en flaska Vitelle till det. Avslutningen i Boulogneskogen gav inte mycket skugga då träden fortfarande var skirgröna. Sista 4 km tappade jag mycket fart och nu fick jag vara glad om jag gick under 3.25. Det fixade jag och sedan följde den stapplande vandringen genom målområdet med medalj, vatten, banan och hela fadderullan. Massagekön var för lång så jag kalkylerade kallt in privatmassage på hotellrummet. Efter målområdet så gick Tant G och jag om varandra så vi träffades inte förrän på hotellet.
Kvällen avslutades med show och Champagne på Lido. Det tyckte jag att Tant G var värd. Och jag med
